Ringde just till vårdguiden för att fråga lite om gastroskopi, jag känner mig alltid lugnare när jag vet vad det handlar om. Fick prata med en urgullig sjuksköterska som hade gjort det själv för ett par månader sedan och upplevde det inte alls så hemskt som hon hört. Hon sa att jag som patient har alltid rätt till att kräva lokalbedövning i svalget och lugnande medel. Det ska jag göra!

Så credit till vårdguiden för sina gulliga sjuksköterskor som hjälper och är så trevliga!

Godmorgon!

Gårdagen var till en början alldeles underbar, körlektionen gick som smort och skolan också, men läkaren...

Jag har sedan en längre tid haft en sån fruktansvärd värk i mina ben till och från. Läkaren trodde bara att det var sen jag slutade med smärtstillandet och att jag blivit känsligare för smärta i och med det. När jag nämnde att jag hade haft borelia ville han iallafall kolla mina reflexer och när han såg mina ben utbrast han oj! och gick och hämtade en kollega. Båda såg helt förskräckta ut och klämde och kände. Ibland är mina ben som blåflammiga, men det är ingenting jag reflekterat över, jag har trott att det är för att jag är så frusen av mig. Men nu såg alltså läkaren det och han upptäckte lite andra skumma symtom i och på mina ben. Så han misstänker blodbrist. Jag ska tillbaka på tisdag då han ska ha pratat med en kärlexpert och vi ska utreda det här vidare. Sen till magen då, som jag länge fruktat ska jag få göra en gastroskopi. Hoppas man får bli lokalbedövad i svalget..

Besked som jag fick tidigare på dagen var uppkörning och teoriprov om 1,,5 vecka. Och med besked och misstankar från läkaren blev det vara en salig röra i mitt huvud, och jag fungerar inte.

Det blir svårt när man vill gråta av lycka och rädsla på samma gång. Jag kanske är fjompig, men är hemma idag.

Men ett litet leende fick jag fram imorse när jag vaknade då Kajsa ligger ingosad på mitt täckte och snarkar med öppen mun! pluttisen