De som läst bloggen ett tag känner nog igen att min morfar gick bort i julas, närmare bestämt den 27 december. När jag fick beskedet skrek jag av sorg och grät de närmsta dagarna.

Men sedan var det precis som om jag bara tänkte "han är död, så är det bara", och jag trodde att sorgen var över och det bara tankarna av de roliga minnena vi hade tillsammans som jag tänkte på, utan att börja gråta. 

Men så är det inte. Nu flera flera månader senare har jag som förstått vad som verkligen hänt. Morfar är död, borta. Han finns inte mer.

För kanske 2 månader sen började jag inse. Jag vill inte inse. Jag vill att han ska sitta vid köksbordet och läsa DN när jag kommer dit. Jag säger fortfarande mormor och morfar, men det är bara mormor. Jag har inte varit där, jag har inte varit vid graven. Jag vill inte att han ska ligga i jorden, med sitt namn på en sten. Han ska sitta i soffan och jämföra storlek på händer med mig. Men det kommer aldrig hända igen.

Allt detta rabblas om och om igen i mitt huvud, flera gånger om dagen. På ett sett vill jag inte fira jul. Förra julafton var jag hos morfar på sjukhuset och sa godjul och ville inte gå därifrån. Han kunde inte svara med ord, men han kunde svara med att krama om min hand och vicka på pekfingret. Några dagar innan jul var hans minst sjuka dag på sjukhuset. Han kunde viska fram ord. Han sa att när han kom hem skulle allt bli bra. Men allt blev aldrig bra. Det är ingen jul utan morfar.

Mitt skal är skört, minsta lilla räcker för att det ska spricka. Minsta lilla får mig att hugga till på någon, eller får mig att gråta. En sak ska jag se till att göra - klara körkortet. För den dagen då han kunde viska frågade han om jag hade körkort. Jag sa att jag övningskörde och då rann det en tår över kinden på honom och han log. Det var det sista han sa till mig.

Morfar, jag älskar dig. Vi ses en dag ♥

 

Denise

14 november 2010 20:59

Han verkar ha varit en riktigt bra morfar Maria! Önskar att jag hade sådana minnen från min, men jag hann aldrig träffa honom. Det måste kännas otroligt jobbigt att han inte finns hos dig mer! KRAM!

http://novastardust.bloggagratis.se

 

evelina

14 november 2010 21:50

du vet vart jag finns hjärtat ♥ alltid

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

läs min blogg på mariauusimaki.blogg.se istället!

Jag får inte till det med att ladda upp bilder från mobilen hit till bloggen, så jag byter blogg till blogg.se. jag hoppas att ni tappra läsare som följer mig här fortsätter i blogg.se. den nya bloggen heter mariauusimaki.blogg.se :-)...

Godmorgon! Varje dag (förutom igår när grannen klippte gräset) så har jag sovit till 11. En perfekt tid, precis lagom till solen börjar bli varm och solvänlig!   Tänkte bara tipsa er om karotentabletterna jag äter. Jag började med dem för att jag...

Kvällens egentliga planer gick i kras, börjar tröttna på att arrangera saker när folk hoppar av i sista sekund! nu blev kvällen bra, om inte bättre, ändå. jag och marcus åkte in till stan, köpte med oss lite fika och satte oss vid slussen. Södertälje...

Vaknade rätt så tidigt idag, vår morgonpigga granne vars gräsmatta börjar precis utanför mitt fönster fick för sig att klippa gräset imorse. Men - mer tid till att sola!   För ett tag sedan nämnde jag det där skolarbetet som jag fått en idé till....