Nu när allt äntligen är över, grundskolan är slut så rasar jag helt och hållet ihop. Sitter här som en degklump och har inte lust till någonting! Känns trist att lämna allt och alla, läskigt att inte veta hur hösten blir. Sen är det nog all stress som rinner ur mig. Allt som jag gått och burit på sen i julas. Pressen jag haft på mig själv. Jag har alltid varit så att mycket kan bli mer, bäst kan bli bättre. Jag har väldigt svårt att vara nöjd med något jag gör. Hittar alltid fel på det jag gör, skyller alltid på mig själv. I skolan gör jag oftast mer än vad jag klarar av. Även om det ger resultat har jag brytit ner mig själv till jag vet inte vad. Det är inte lätt. Jag är faktiskt nöjd med mina betyg men tänker att jag kunde gjort bättre. Men sanningen är att jag kunde nog inte det. Men tänk om? Ja..

Det här var ett väldigt meningslöst inlägg så nu tänker jag gräva ner mig i kudden och gråta ur all stress och skit.

Tack för mig