Kollade runt på gymnasieguiden nyss. Intagningspoängen på det gymnasium jag vill in på har höjts med 10p. Och är nu uppe i 235p..

Jag kommer aldrig klara det känns det som.

Men det är min livs dröm att bli djursjukvårdare.

I jul, när jag öppnar betygskuvertet och ser att det inte är tillräckligt bra kommer tårarna rinna som floder ner för kinderna!

Likaså om jag ser att det är bra. Men då, glädjetårar.

Iof är det inte julbetyget som slår ner hela spiken, men den har stor, väldigt stor betydelse.

Jag måste ha en plan B. Spånga? Jag vet inte. Ökna? Ingen aning.

Vad ska jag göra!? Det är min framtid!

Jag kan klia mig skinnflådd i huvudet och ändå inte bli klokare..

Jag vill komma in på Liljeholmen, men jag måste jobba häcken av mig!

Jag kan satsa på Spånga, men vet inte så mycket om det gymnasiet. Plus att det är en jädrans resväg. Internat? Vet inte.

Djursjukvårdare ska jag bli! Det eller ingenting alls. Ska det sluta med att jag sitter i kassan på Pressbyrån? Näe, aldrig.

Jag vill bli djursjukvårdare! Det har jag velat i snart 7 år. Ingenting, ingenting kan ändra på det. Att rädda djuren här hemma värmer mitt hjärta något otroligt. Att se när de får tillbaka glansen i ögonen får mig nästan att gråta.

Självklart är det många jobbiga delar med djursjukvårdaryrket. Det vet jag mycket väl om. Avlivningar, tråkiga besked till mattar och hussar. Men ändå! Det handlar om djur, deras liv. Det är mitt liv. Att se ett djur tillfriskna är nästintill det bästa som finns.

Nu efter allt med Prinsessan har jag nästan blivit ännu mer motiverad.

Så som jag har gråtit under dom här veckorna hon varit sjuk har inte varit roligt. Så som jag sett Prinsessan vara är ingen vacker syn. Det var hemskt.

Den synen, den känslan, ska varken jag eller Prinsessan behöva känna eller se igen.

Jag vet inte vad jag ska göra..

Har fått skrivit av mig alla tankar som jag suttit och funderat på nu ikväll.

Men inte vart jag något klokare..

Inte förnst nu kan jag stå på benen igen.

Har legat sängliggandes hela dagen! Haft sån huvudvärk att jag inte vågat ställa mig upp.

Kissnödig som attan va jag, telefonen ringde, det va varmt, hade extremt obekväma trosor. Men jag kunde inte göra någonting åt det. Bara ligga där, slänga ena kudden över huvudet och hoppas på att tiden skulle gå fortare. Tillslut, vid 4, kom syster hem. Och hon kunde hämta ett par bekvämare trosor åt mig.

Sen vid halv 5 kom mamma hem.

Hon hämtade Ipren, som förnst nu har börjat värka.

Hon gjorde lite mat åt mig. Hade inte ätit ett smack på hela dagen.

Va inte hungrig heller. Men med den goda pastasåsen kunde jag inte låta bli. Hon kom in med tallriken till mig i sängen, spagettin var skuren. 

Först smakade det inte så bra. Men äta bör man annars dör man. Efter några tuggor smakade det mycket bättre! Och jag nästan slickade av tallriken när det var slut. Hon är så söt min mamma! :)

Nu är jag så extremt sugen på fruktsallad! Med vaniljsås och kokosflingor:)

Undra om man kan be syster att gå ner till affärn tro? Vi provar! Hoppas det går hem :)

Jag blir hemma från skolan imorgon med eftersom jag inte orkat ett dugg idag. Känner mig så himla orolig, jag missar så mkt. Och jobba orkar jag ju inte heller..:(

Jo förresten! På sportlovet ska vi åka upp till Idre igen! Vi ska åka med Åsas familj som vi gjorde förra året.

Att åka skidor är verkligen underbart. Jag tänker inte på ett enda dugg i backen, bara gliiiider fram!

Nä, nu ska jag flörta lite med Sara om hon vill gå ner på affärn :)