Bea finns inte mer. Jag förstår det inte. Igår när jag var på insparken vände allting över någon timme och hon fick världens diarré och vilja inte ens längre svälja critical caren. Hon började ju äta själv i måndags. Imorse var hon död. Var inte hemma då utan fick veta det vid 11 av mamma som var här hemma och kämpade för henne. Först nu när jag kom hem från utvecklingssamtalet förstår jag det och tårarna sprutar. Jag vet inte vad jag ska säga..jag skäms och är så sur på mig själv. Tänk om det fanns något mer jag kunde göra. Bea skulle ju leva för alltid.. :'( På sin ettårsdag också..